SentoClone AB överlever genom kinesiskt uppköp

Läste att Sentocone AB, ett forskningsbaserat immunoterapeutiskt företag med säte i Stockholm, nyligen blivit uppköpt av det kinesiska företaget Jiangsu Sinorda Biomedicine Co ltd. Good for them, för de förberedde ju konkurs…. Vinstmarginalen från tex år 2009 var på -14000%, vilket vilket inte direkt ger en lönsam exit för riskkapitalisterna. Egentligen är röda siffror i boksluten precis vad man kan förvänta sig från unga biotechföretag i ett stadium där den huvudsakliga produkten valideras, utvecklas eller testas kliniskt, men i detta fall kom andra svårigheter in i bilden: regelverket gällande klassningen av deras produkt ändrades och ett europeiskt marknadsgodkännande krävde nu mycket mer omfattande kliniska prövningar än vad man från början räknade med. Som en skänk från ovan kom dessa investerare från Kina, landet som klassar immunoterapi som en sjukhusmetod – något som enbart kräver mindre studier innan kommersialisering.

Tekniken kallas T-cellsbaserad immunoterapi

Just i SentoClones fall handlar det om att från en för tumören närbelägen lymfnod isolera vita blodkroppar, som reagerar mot tumörceller, och odla dem i laboratoriet under en månad, varpå de återinförst till samma patient (autolog transplantation) genom transfusion:

***

Utomlands pågår också forskning i metoden. Man kan isolera tumörinfiltrerande lymfocyter (vita blodkroppar) direkt från en tumör, problemet är bara att dessa till synes inte återfinns i andra cancertyper än malignt melanom:

Just malignt melanom-celler uttrycker en faktor som immunceller kan känna igen och reagera på: MART-1, vars gen sitter på kromosom 9. Ett problem är att alla melanompatienter inte har närvarande T-celler med rätt specificitet. För att lösa detta har man utvecklat en metod med vilken patientegna cytotoxiska T-lymfocyter (CD8⁺-celler) från det perifera blodsystemet genmodifieras med gener för T-cellsreceptorer som kan känna igen MART-1. På samma sätt kan andra specificiteter fogas in: T-cellreceptorer som kan känna igen antigenen NY-ESO-1 från bl.a. testikelcancer, eller p53, vilken uttrycks på membranytan hos ungefär 50% av alla cancerfall av epitelialt ursprung. I samtliga fall igenkänns dessa faktorer av T cellreceptorn när de presenteras av tumörcellens MHC-molekyl:

Förklaring till illustrationen ovan:

Den cytotoxiska T-lymfocyten (CTL) dödar en cell, tex en cancercell, om T-cellsreceptorns (TCR) alfa- och betadel fäster mot den peptid som MHC-molekylen presenterar. Detta sker genom fas-liganden (FasL) som inducerar apoptos (programmerad celldöd) och mha perforin – en faktor som gör hål i cancercellens membran, vilket inducerar nekros.

En CTL kan få många olika speficifiteter beroende på vilka gener för TCRs alfa- och betadel den modifierats med.

¤ LTR – Long Terminal Repeats: sekvenser som tagits från retrovirus, vilka är nödvändiga för det genetiska materialets infogning i genomet (som sitter i cellkärnan, grön på bilden).

¤ IRES – Internal Ribosome Entry site: En sekvens som känns igen av ribosomen, vilket för att man kan tillverka två skilda proteiner (alfa och beta) utifrån en enda mRNA-sträng.

Källor:

SentoClone

Cancer Regression in Patients After Transfer of Genetically Engineered Lymphocytes

Biotech Sweden

Anti-tumor immune responses

Kepler upptäcker jordlik planet

Poängen med rymdteleskopet Kepler är att besvara frågan om jord-lika planeter är vanliga i vår galax. Detta görs med transitmetoden, som går ut på att mäta ljusintensiteten från en grupp stjärnor under en längre tid. När en planet kommer i vägen för ljuset från en stjärna märks det genom att ljusintensiteten från stjärnan minskar under ungefär 12 timmar. Det är denna svacka, på engelska kallad transit, som gett denna planetjägarmetod sitt namn. Synfältet för Kepler har gjorts väldigt brett (10*10 grader) för att kunna inkludera många stjärnor. Därför kan teleskopet kontinuerligt observera över 100 000 stjärnor simultant under flera år. Instrumentet tar alltså inga högupplösta stillbilder.

Fler metoder att finna planeter finns. Förutom att observera planeter direkt (vilket är väldigt svårt då ljuset som de flesta planeterna reflekterar sällan kan skiljas ut från ljuset som kommer från närmaste stjärnan) kan man mäta hur mycket stora gasjättar (som Jupiter) gravitationsmässigt drar i sina stjärnor. Detta gör att stjärnor ser ut att gå i ett sick-sack mönster. Nackdelen är att ju mindre planeten är, desto mindre svajigt rör sig moderstjärnan.

Det är med glädje jag hör att man mha Kepler nu har funnit ännu en jord-liknande planet, kallad Kepler-10b. Egentligen inte väldigt mycket att hurra för, då det är en stenklump som ligger så nära sin sol att vatten kokar samt att ingen atmosfär kan hållas kvar. Men det ska bli spännande att följa Keplers arbete, då vi alla förväntar oss en rad intressanta planetupptäckter.